Äntligen hemma!
jaa, de har inte vart den bästa resan för min del. Jag var dum nog att fara i fredags, för redan i umeå kom febern tillbaka... å de blev inte bättre, snarare tvärtom. När vi kom fram å hade lastat ur honom å selade (för pappa skulle bara ut å jogga med honom efter den långa resan) så kände jag hur matt jag var, yr, mådde illa osv.. när pappa for ut gick jag å satte mig i bilen, men när jag var påväg till bilen började allt blinka å de kändes som att jag skulle svimma.. de enda jag önskade var att jag var hemma. det fanns inte så mkt å göra, jag var ju redan där. När pappa kom tillbaka med jojje, vilket gick väldigt fort, skulle vi å äta. Pappa å Kenneth (Pappas bror) var superhungriga, men inte jag. Inte det minsta. Det sista jag kunde tänka på var mat. Kenneth tyckte vi kunde äta på bergsåker, men jag ville till hotellet å sova. Pappa ville det jag ville så vi for till hotellet. De ville att jag skulle med ner å äta då vi inte hade ätit på ca 10 timmar, så jag va tvungen pallra mig med dom, så jäädra frusen som jag var. Då ja inte ville ha mat alls blev det kötbullar med mos. 140 spän ;o sen åt jag typ 4 köttbullar å lite mos, sen orkade jag inge mer.!?   ;o
Så fort jag hade ätit så sprang jag upp till rummet å sov i 20 min, å sen var de bara å fara tillbaka till bergsåker - å jojje!
Hade jag inte vilat dedär minutrarna hade jag aldrig pallat hela kvällen. Jag ville bara att loppet skulle vara över så jag fick fara hotellet å sova.
Efter värmningen sa kusken; "Han är ju bedrövlig, han tar ju inte ett travsteg!?"
åå jag bara; ohh noo! men han brukar ofta göra så, eller, alltid, rättare sagt, men skärper sig alltid till loppet. Han springer med andra ord inte mer än han behöver!
Det fanns inte mkt å göra mer än att vänta 1 timme tills loppet skulle gå. Jag gick å satt i bilen ett tag för att ta igen mig lite.. selade på, sen vare äntligen dags för start. Ojj va ja tänkte på allt då, blev så orolig att han kanske skulle vara lika dålig som i värmningen.. skulle han vara fin som alltid eller vad? tänk om han tytp galopperar eller tjorvar åsså har jag farit hit i onödan!?
Hann inte tänka mkt innan loppet var igång! (Nu kommer lite travspråk) Han var i typ 4 ytter å 1200m kvar gick han fram i dödens å hade slagit ledaren 500 kvar. Dom kom in på upploppet å han ledde, kusken satt blixstill å rörde inte ens på sig, bara höll i han ordentligt! 70m kvar till mål kmr en häst flyygande längst ut i banan, å jojje är så knäpp så han bromsade till lite just innan mål. och det förlorade han loppet på... men shiiieeeeet vad nöjd jag var! just för tillfället kände jag inte av min 40 gradiga feber det minsta å glädjetårarna kom rinnande ner för kinderna när han kom joggande ut från banan. Han var inte ens trött ;o åhh! tänk om han bara hade tagit i LITE mer så hade han ju vunnit, för marginalen var inte mer än ett huvve! Kusken bara skrattade å var glad när han kom ut å sa; Han vinner dehär lätt, men han bromsade till just innan mål. Han är helt okörd. Men han kändes kanonfin! ;D åååh! Järvsö Jo, han veet näre gäller <3<3

 Jojje till höger, nr 12

Jag var som en solstråle ett tag efteråt också, men sen började vanliga känslorna komma tillbaka å jag började må dåligt igen! Väl på hotellet tog jag en efterlängtad dusch i 40 min! haha rekord ;) Sen frös jag som ett as. Pappa ville att jag skulle äta nååt så han köpte en macka åt mig, jag åt halva, la mig i sängen med fliströja å filt å täcke, å somnade. När pappa kom in (de hade varit vid datorn ett tag) så sov jag å jag var kokhet. å frös som tuuusaaan! På morronen var det ännu värre. frös ännu mer..

ajja, nog om hela den där resan. Jag är iaf hemma nu å jag fick en reskompis hem också, Fredrika :) Det var trevligt!
Så gott som hela tiden önskade att jag vore hemma ist, så nästa gång stannar jag. Det som gjorde att det var värt att åka var defenitivt att jojje blev 2a ;D
Glöm inte att under resans gång, från att bilen rullade från och till alvik igen, tog jag Alvedon var 4 timme, rinexin morron/kväll, molipect 4 ggr/dag å bafucin kanske.. ahh, har inte koll på de, men många vare!

De var tänkt att jag skulle åka nu ikväll till Maria, hon har värsta tjejmiddagen å allt! men jag orkar inte! Mår så grymmt dåligt! Vill inte äta, bara fryser, eller så är det huuur varmt som helst, men för de mesta fryser jag. Inte nog med att jag inte vill fara med 40 graders feber, när jag inte har matlust kanske det inte är så kul å fara på en tjejmiddag med förrätt, varmrätt och efterrätt!
Mamma tror jag har fått nån ond influensa, å jag har verkligen inte tid med det för jag har nationella i matte på fredag å min hjärna pallar inte å plugga för den är typ dööd. så jag får hoppas på å bli frisk så fort som möjligt!

Jaaa, gaaanska långt inlägg kan man säga. Men det jag ville säga var nog ändå, att ja skulle ha stannat hemma ist ;b